Hur tacklar man bäst den senaste må bra-mattrenden som propageras i bekantskapskretsen? Det finns två kategorier av dieter: de som står för en livsstil i sin helhet och de vars hela väsen är mer tillfälligt och enbart handlar om att tappa vikt. Jag vill att vi talar om de dieter som berättar hur vi skall leva, de som dikterar vad vi skall tro. Jag vill att vi talar om de religiösa aspekterna med dagens livsstilsdieter.

Under 1800-talet dog ungefär vart fjärde barn före sin ettårsdag. Det är för inte så länge sedan som man i vår del av världen senast led av hunger. Någonstans ifrån får vi vår bild av vad och hur vi skall äta. Det handlar om att sätta våra kroppar i näringsexperternas händer, att ge dem vårt fulla förtroende. Att lova följa vissa principer (budord!) för att höja vår livskvalitet. Vi verkar behöva dessa ramar.

Gammal mjölk

När vi talar om tallriksmodellen eller näringspyramiden menar vi ofta de modeller som myndigheterna officiellt rekommenderar. Det fanns en tid på 1800-talet, då dödligheten bland barn i Österbotten var extra hög, närmare en tredjedel, vilket berodde på praxisen att mata spädbarnen med komjölk. Ur ett kohorn. Låt mig omfrasera: Barnen matades med gammal mjölk ur smutsiga bakteriefyllda kohorn. Och barnen dog i sina föräldrars händer.

Tidigare åt människan fel på grund av brist på information. I dag väljer vi fel för att vi blir förvirrade av all information, alla forskningsresultat. Levande föda-ideologin talar om vikten att äta levande föda, mat som inte har behandlats eller värmts till över 42 grader. Man betonar vikten av att sträva efter att äta mer naturligt, mer så som människan åt för tusentals år sedan. Men vad säger att det sättet var naturligt för människan? Det uppstår så många frågor som jag ännu inte har fått några tillfredsställande svar på.

Vi bombarderas från alla håll med information om vad vi bör äta, men samtidigt har de flesta av oss inte expertisen att förstå/förklara hur olika fetter och proteiner egentligen påverkar våra kroppar. I dag vet vi mer, men i och med att auktoriteterna också är flera leder det till en större förvirring: hur skall vi veta vilken präst vi skall lyssna på?

Näring för kroppen

Vilken diet du följer, är lika med vilken religion du följer. Vad vi äter är grundläggande för hela vårt liv. Det handlar om hur vi ger näring åt våra kroppar, hur vi får den att leva med oss i så gott tillstånd som möjligt, så länge som möjligt.

Näringsexperter är dagens präster: de ger oss nycklarna till hur vi skall leva på ett mycket konkret plan. Hur stor del av denna tro är en enkel placeboeffekt? Hur skall vi orientera oss i detta ideologiska krig, med vegetabiliska fetter mot animaliska fetter, med kolhydrater mot proteiner? Det ger en känsla av trygghet att bara nicka och acceptera, men det är viktigt att inte glömma de kritiska grundfrågorna: Hur hållbara är argumenten? Vad har matideologin i fråga kritiserats för? Är det verkligen naturligare att äta så att man helt utesluter vissa näringsämnen? Om en diet sägs ha passat neandertalaren, varför levde de inte lika länge som vi gör i dag? Varför var stenåldersmänniskornas hjärnor mindre än våra?

Och viktigast av allt: Kan man ens utgå från att det finns en livsstil i matväg som passar alla kroppar? Matideologiers anspråk på att vara universella – hur giltiga är de?

Text: Isabella Holm