Den färska nationalekonomen Greta von Wendt har haft en händelserik höst. Särskilt augusti månad var hektisk. Inom loppet av fyra veckor hann hon gifta sig och börja på en ny arbetsplats. Dessutom blev hon färdig ekonomie magister.
I sin pro gradu-avhandling Närproducerad mat som ett sätt att dämpa klimatförändringen. En granskning i belysning av nationalekonomisk teori diskuterar Greta von Wendt vilka nationalekonomiska teorier som kan användas för att förstå konsumtionen av närproducerad mat. De viktigaste slutsatserna är att det är priset som avgör, men att också faktorer som miljömedvetenhet, hälsa och en vilja att trygga den lokala ekonomin inverkar.
– Det är fortfarande konsumenten som är kung och avgör vad som finns på marknaden. Med tanke på miljöhoten skulle det därför vara viktigt att försöka påverka konsumenten i en riktning mot ett mera miljömedvetet köpbeteende, säger Greta von Wendt.
Markant ökning
Trots att det kan verka som att de vardagliga inköpen utgör endast en droppe i havet, kan enskilda konsumenter påverka genom sina köpval. Som exempel nämner Greta von Wendt utbudet på ekologiska produkter som har ökat markant i matbutikerna under det senaste årtiondet. I dag köper vart tredje finländskt hushåll regelbundet ekologiska produkter.
Också närproducerad mat har en klar inverkan på såväl miljön som nationalekonomin. Närmat kommer inte nödvändigtvis från ekologiska odlingar, men den utgör ofta ett klimatvänligare alternativ till livsmedel som transporterats från andra sidan jordklotet. Ökad produktion av närmat gynnar den lokala ekonomin, och då inkomsterna stannar lokalt kan människorna få en bättre levnadsstandard.
Privatpersonernas konsumtion spelar en viktig roll i denna process. Greta von Wendt hoppas ändå att hela ansvaret för utbudet på miljösmart närmat inte lassas över på dem.
– En tidigare forskning om närmat i Finland visar att det viktigaste skulle vara att storkök använde sig av närproducerad mat, vilket skulle öka efterfrågan, framhåller hon.
Om efterfrågan steg skulle också utbudet bli större, vilket skulle sänka priserna och höja konsumtionen ytterligare.
Grön diet
Själv försöker Greta von Wendt leva som hon lär. Hon satsar på ekologisk och närproducerad mat, och hon har slutat äta kött. Den främsta orsaken till att hon övergick till en grönare diet var köttproduktionens ekologiska fotspår.
– Jag började fundera på hur mycket soja det går åt till att föda upp djuren. Jag äter fortfarande fisk, så jag är inte helt vegetarian, men man klarar sig bra utan kött, säger hon.
För ett drygt år sedan blev Greta von Wendt mamma och moderskapet har gett henne nya insikter. Sonen får ekomat, både för miljöns skull och för sitt eget bästa. Bekämpningsmedlen i konventionellt producerad mat kan vara särskilt skadliga för barn.
– Också med tanke på vuxna tror jag att det i längden blir ekonomiskt att konsumera ekologiskt, eftersom man då sparar på sjukvårdskostnader, säger Greta von Wendt.
Å yrkets vägnar har Greta von Wendt reflekterat mycket över hur den ekonomiska tillväxten inverkar på klimatet. Trots att det är en stor och viktig fråga, är hennes erfarenhet den att många ekonomer inte alls beaktar den aspekten.
– I utbildningarna hänger det ganska mycket på det personliga intresset, säger hon.
Då hon började läsa nationalekonomi på Hanken vid Åbo Akademi hade hon inte ägnat många tankar åt miljöfrågor. Uppvaknandet var en process som skedde gradvis och där undervisningen spelade en stor roll.
– Jag var utbytesstudent i Skottland och gick några kurser i miljöekonomi. Där stötte jag på många saker som fick mig att börja fundera: Varför gör man så här? Varför gör man inte så här i stället? berättar Greta.
Mjuk process
Den senaste tiden har det skrivits mycket om nerväxt, med vilken avses en socialt hållbar och rimlig minskning av samhällets konsumtion. Nerväxt innebär inte recession eller depression, utan är en mjuk process där man tonar ner ekonomin, utan att offra välfärden.
Greta von Wendt tangerar fenomenet i sin pro gradu-avhandling. Hon förhåller sig positiv till idéerna bakom nerväxtrörelsen, men är inte riktigt nöjd med den svenska termen, som hon anser är lite missvisande.
– Nerväxt har en negativ klang, det låter som anti-tillväxt. Engelskans degrowth är mer beskrivande, säger hon.
Ideologin bakom nerväxt föddes ur insikten att den globala ekonomiska tillväxten inte har förbättrat de allra fattigaste människornas ställning. Tvärtom gynnar tillväxten dem som redan är rika. Greta von Wendt hänvisar till en undersökning som visar att det skulle krävas fyra jordklot för att täcka mänsklighetens konsumtionsbehov om alla konsumerade lika mycket som amerikanerna. Hon poängterar att en ekologisk kollaps också förr eller senare leder till en ekonomisk kollaps.
– Ökad konsumtion leder inte till ökad välfärd, om den till exempel medför att man smutsar ner inandningsluften, säger hon.
Nerväxtideologin försöker erbjuda en lösning på dilemmat. Som botemedel föreslår man bland annat en minskning av arbetstiden, tak på lönerna samt ökad sysselsättning inom branscher med social kontakt, såsom hälsovård och undervisning. På ett personligt plan går nerväxt ut på en frivillig nedskärning av bland annat konsumtionen, för ett rättvist och ekologiskt samhälle. Trots att detta degrowth-tänkande har vunnit mark, är alla ekonomer inte odelat förtjusta över det. Nerväxten har kritiserats bland annat för att den kan vara svår att genomföra och för att den kan leda till minskad välfärd. Det är ändå klart att miljön sätter gränser för produktionen.
– Vill vi att kommande generationer ska kunna ha en livsstil som motsvarar vår, måste vi minska beroendet av konsumtion och satsa på livskvalitet, konstaterar von Wendt.
Text: Jessica Suni
